jamesd

Den 30:e Maj var i Jönköping hos uppfödaren och hälsade på. Barnen var i extas men var jätte duktiga och lyssnade och gjorde som vi sa. Eftersom Mamma Dina ville skydda sina små och blev orolig när barnen stod upp så fick dom sitta på knä på golvet, och försöka att vara lite försiktiga i sina rörelser. Men det är lättare sagt än gjort när man är liten och så himla nyfiken på valparna. När valparna är 4 veckor är dom ju så små, så barnen fick inte hålla Dino men dom klappade på honom när jag hade honom i famnen.

Efter att ha myst med Dino en stund blev det fika med saft och bullar på uteplatsen, sedan lekte barnen lite med de stora hundarna på tomten. Men det dröjde inte länge förren dom ville titta på valparna igen, så det blev en sista titt innan vi åkte hem.

      

Så här trött kan man bli efter sitt första valpäventyr...*Hi hi*

Barn är för härliga! I våras när valparna föddes sa jag till pojkarna att vi skulle få hem valpen i sommar. Sedan dess har dom frågat efter sommaren flera gånger i veckan.

Idag när jag och barnen var på väg till stranden tittade Tim med stora frågande ögon på mig och sa: - Mamma, är det sommar idag?? Ja, svarade jag. Han tittade på mig igen och sa: -Kommer hunden idag då? Nä, sa jag, det är 14 dagar kvar. Tim såg lite ansträngd ut och funderade lite, sen sa han: - Men mamma ,du sa ju att han skulle komma till sommaren och det är ju sommar nu!!

Tim verkade tycka att det var orättvist att när sommaren äntligen var här då får han vänta ytterligare 14 dagar. Men vi pratade en stund och jag förklarade att valpen måste vara minst 8 veckor gammal innan man får hämta hem honom. Och jag sa att om man tar valpar för tidigt från sin mamma så mår dom inte bra och blir oroliga och ledsna. Då förstod Tim genast lite bättre och frågade inte mer. Vi får se om det kommer fler "sommar" frågor under resterande dagar...

Gå in på denna länk
www.viraltrafik.se/?jenher

Idag har vi varit ute med grannarnas hundar. Kiara, en blandras mellen Pudel, Kinesisk nakenhund och något mer som jag inte kommer ihåg....och en långhårig tax som heter Casper och är hur fin som helst (champion).  Han är far till några kullar men är pensionerad nu.

Barnen var hur nöjda som helst och skulle naturligtvis hålla i kopplen. Men det blev slagsmål om Kiara för hon var "loligast" som Tim säger för hon springer mycket mer och fortare. Casper är ju lite långsammare och ville gärna stanna om kopplet hängde ner för mycket vid frambenen. Så det slutade med att jag höll i Casper och barnen turades om att hålla i Kiara. Dom var jätteduktiga och snälla med hundarna.

Barnen längtar jättemycket efter "sin" hund, och frågar då och då hur långt det är kvar tills han kommer. Av egna erfarenheter vet jag att det säkerligen kommer att bli "nyhetens behag". När barnen är i 10-12 års åldern och kommer hem från skolan, kastar av sig skorna och slänger ryggsäcken på golvet kommer det troligtvis låta något annorlunda...."Måste jag gå ut med Dino mamma?"  "Åhhh jag har ingen lust!" Barn tröttnar fort, men själv tycker jag att det är viktigt att barnen får lära sig att ta del i ett ansvar för en annan liten individ. Jag är uppväxt med en Engelsk Cockerspaniel, och när jag var 12 år fick jag minsann cykla hem på mina lunchraster  för att gå ut med hunden. Dagar då regnet öste ner och turen låg på mig med en promenad, då var det bara att masa sig ut.  Det var den dealen vi hade om vi skulle få en hund! Och det funkade! Nu är ju mina barn väldigt små, så naturligtvis har vi inte gjort någon "deal", utan hundens ansvar vilar enbart på mig. 

Nu är det bara 15 dagar kvar tills vi ska hämta vår prins..längtar!! <3 Tror att min man ser liiite fram emot det också..fast det skulle han aldrig erkänna..*hihi..*

Äntligen hade jag bestämt mig! Efter att ha haft en omplaceringshund i vår familj där det inte fungerade så bra, bestämde jag mig för att skaffa en valp. Där man kan vara med ifrån början och påverka hurdan hund man faktiskt vill ha. Valet av hundras har inte varit lätt. Men efter noga övervägande och lusläsande bestämde jag mig för en liten, tuff, pigg och bra familjehund, Dvärgpinchern. Varför jag skriver "jag"har bestämt "beror på att min man har avsagt sig uppfostran och promenader, så allt ligger på mig. Det kommer att bli tufft med en valp, men lärorikt och förhoppningsvist alldeles underbart också! Jag längtar nog mer än barnen på att valpen ska få komma hem.

Den 5/5 såg 6 små valpar dagens ljus i Jönköping. Två valpar var väldigt små och en somnade tyvärr in på morgonen den 6:e. Men en av dessa små godingar ska bli vår! Ronelkas James Dean som kommer att bli kallad Dino. En alldeles underbar liten Black & Tan hanvalp som känns lite speciell eftersom han har en vit fläck fram på bröstet mitt emellan de två röda markeringarna. Så underbart söt!

När valparna var ca 4 veckor gamla, åkte vi till Jönköping för att få se det lilla underverket. När valparna kom ut ur valplådan med sin mamma Dina höll jag på att få dåndimpen...herregud har nog aldrig sett några så små valpar förut, tänk att han rymdes i mina händer.